Livet är så fullt av både toppar och dalar. Ibland är vändningarna snabba och det kan vara svårt att hitta balansen i detta. Samtidigt är det också charmen med livet, att det är oförutsägbart och det gäller att grabba tag i nuet och njuta av det. Att ta tillvara de små stunderna som egentligen kanske är de största. Att se sina barn le, skratta och njuta av livet. Att se allt det gröna och färgglada som naturen bjuder på just nu och att känna smakerna på det du stopper i munnen. Självklara saker kanske, men också sådant vi inte alltid lägger märke till att de sker.
För ett par dagar sedan gick en nära släkting bort. Saknaden är stor och hon kommer alltid att finnas nära, om än något längre bort än innan. Att förklara detta för min 3-åriga dotter var svårt, men bilden av att hon åkt iväg för att hälsa på och bo hos änglarna tycker jag är fin och något som ger även mig tröst.
Jag har nog aldrig njutit så mycket av nuet som de senaste två dagarna. Jag ser, känner, luktar sådant jag inte lagt märke till på mycket länge. Att det ska krävas något så tragiskt för att åter upptäcka allt det fina. Även om det låter som en klyscha så finns det knappt något viktigare än att kunna vara i nuet, i både kropp, tanke och sinne. Det är inte lätt, men något jag tror är viktigt att alla övar sig på.
Nu ska jag flytta nuet från bloggen till sängen!
Sov gott!
