Stunderna vid havet Det händer något när jag befinner mig vid havet. Eller egentligen börjar känslan redan när jag börjar närma mig, när jag vet att vyn snart öppnar upp sig för att skapa plats för havet. Som att allting håller andan tills kröken, krönet, byn, träden (eller vad det nu är som skymmer) har passerat förbi och havet får ta full plats. Det är som ett mjukt sug i magen. Som att andetaget plötsligt måste få mer utrymme och landa djupare in i kroppen. Eller kanske är det så att det plötsligt blir mycket lättare att andas djupt. Som att luften vid havet är lättare att andas....